Om oss

Film om år 1

Film om år 2

Projektpresentation

Sammanfattning

Kroatiska Riksförbundet i Sverige vill tillsammans med Unga Berättar, Kulturskolan i Stockholm, Riksteatern och Studiefrämjandet ta fram en modell för hur barn i första, andra och tredje generationens invandring kan skapa berättelser om hur det var när de deras familj kom till Sverige. Vi tar avstamp i barnbarnens intervjuer av mor- och farföräldrar. De små berättelserna från livet blir en spegel av den historiskt intressanta epoken av arbetskraftsinvandring under 1960-talet.

Berättelserna sammanfattas i ett utbildningsmaterial, en utställning och en dramatisk text som blir till underlag för en teater som kan turnera i hela Sverige, främst på de orter där arbetskraftsinvandringen var som mest intensiv. Berättelserna och föreställningen ger möjlighet för generationer att gestalta, mötas och minnas sin gemensamma historia.

Projektet ger barn och unga i första, andra och tredje generationens invandring en möjlighet att med egna ord berätta sin och familjens historia om hur det kom sig att de flyttade till Sverige. Detta skapar en brygga mellan det gamla landet och det nya som i sin tur kan skapa en starkare identitet. Modellen för berättande sprids under år 2 och 3 till andra kulturföreningar och minoriteter i Sverige.

Grundidé

Kroatiska Riksförbundet, Unga Berättar Kulturskolan i Stockholm, Riksteatern och Studiefrämjandet tar under tre år fram en modell för hur barn i första, andra och tredje generationens invandring kan skapa berättelser om hur det var när deras familj kom till Sverige. I modellen ingår hur berättelser kan delas mellan generationer i lokala kulturföreningar, samlas in, gestaltas, iscensättas, arkiveras och återberättas. Berättelserna ligger till grund för ett utbildningsmaterial, en utställning och ett turnerande manus. I teaterproduktionen samverkar amatörer, både barn och vuxna, samt professionella skådespelare.

Bakgrund

Under åren 1960 – 1965 hade Sverige en stor arbetskraftinvandring från dåvarande Jugoslavien, Finland, Italien, Grekland och Turkiet. Över 100 000 människor blev lockade till Sverige av företag som rekryterade på plats i hemländerna. Anledningen till att man lämnade kunde vara ett politiskt svårt läge eller helt enkelt svårigheter att hitta annan försörjning. De som kom bosatte sig i samhällen runt våra stora tillverkningsföretag där de också började arbeta, på Volvo, SKF och ASEA. De bildade familj och hittade nya rötter i den svenska myllan. Här skulle de stanna. Här skulle de bygga det nya Sverige.

I fabrikerna var det slitigt. Långa timmar och tungt industriarbete tog hårt på kroppen. Kanske hade man också ett extraarbete för att spara pengar och bygga det egna huset till familjen. Att inte kunna språket var tufft och ibland var hemlängtan stor. Men det fanns också många glädjeämnen – inte minst i den gemenskap som de olika kulturföreningarna utgjorde. Tillsammans med landsmän ”på klubben” fanns det en möjlighet att bevara språk och kultur, men också skapa nya traditioner tillsammans.

Det är nu 50 år sedan som Sverige välkomnade dessa människor. Barn och barnbarn har fött och de som var med från början har blivit äldre. Snart finns ingen kvar som kan berätta om hur det var. Vi vet att det finns en mängd berättelser i stort som smått som behöver synliggöras. Som när arbetskamraterna storögt pekar på paprikan som tagits med till lunch. Eller dilemmat när mor, far och bror vill flytta hem och den unga Marija precis fött barn och har en man som vill stanna kvar i Sverige. Kärlek, ilska, uppbrott, längtan, vardag och fest. Det finns så mycket för en ny generation att ta del av. Kroatiska Riksförbundet vill tillsammans med Unga Berättar visa hur det kan bli möjligt.

Projektets delar

Berättelser

Projektets bygger på berättelser av barn och unga. Vi vill inledningsvis genomföra workshops på några lokala kroatiska föreningar. Här tänker vi oss att mor- och farföräldrar tar med sig ett fotoalbum från tiden för ankomsten till Sverige. De berättar kring fotografierna för barnbarnen och tillsammans väljer de ut några spännande händelser att jobba vidare med. Barnen föräldrar finns med som stöttning. Nästa steg blir att välja media för att gestalta varje berättelse. Här kan man tänka sig radio, collage, digitala berättelser etc. Barnen skapar med stöd av Unga Berättelser en digital gestaltning, en personlig bild av hur de tolkar far- och morföräldrarnas minnen. Berättelserna arkiveras och ligger till grund för utställningen och teaterföreställningar.

Utbildningsmaterial och utställning

Vi vill ta fram ett utbildningsmaterial som sammanfattar modellen för berättande. Utbildningsmaterialet ska finnas på svenska och kroatiska, men också översättas andra språk utefter behov. Utformningen av utbildningsmaterialet sker i dialog med de involverade kulturföreningarna. Under år 2 tas också en digital och en fysisk utställning fram. Den fysiska installationen visas dels separat dels på varje turnéort i samarbete med den lokala kroatiska kulturföreningen och förhoppningsvis även de aktuella företag som finns på orten.

Iscensättning

Projektet får sin kulmen med ett manus som turnerar under år 2. Berättelserna och iscensättningen ger möjlighet för generationer att gestalta, mötas och minnas sin gemensamma historia. En dramatiker, en regissör och en scenograf involveras i arbetet som sker i workshops på skollovsveckor. En produktionsgrupp bildas i samverkan med Riksteatern. Teaterproduktionsveckorna och påföljande föreställningar blir ett möte mellan professionella aktörer och amatörskådespelare, både barn och vuxna, samt eventuellt musiker från de kroatiska föreningar och/eller kulturskolan. Det kan också innebära en eventuell samverkan med till exempel någon av Teaterhögskolorna. De digitala berättelserna kan vävas in i och visas i föreställningen.

Målgrupp

Främsta målgrupp är barn och unga i första, andra och tredje generationens invandring till Sverige. Här ingår även flyktingbarn, ensamkommande eller i familj. Under framtagandet av modellen deltar barn och barnbarn till kroater i Sverige. Sekundär målgrupp då är barnens mor- och farföräldrar som invandrade till Sverige på 1960- och 1970-talet. Modellen för berättande sprids under år 2 och 3 till andra kulturföreningar och minoriteter i Sverige.

Genomförande

Under år 1 tänker vi oss en start i workshops på några lokala kroatiska klubbar. Unga Berättar leder arbetet med att tillsammans med barnen ta fram en modell för berättande. Här involveras mediepedagoger och dramapedagoger. Modellen sammanfattas i ett utbildningsmaterial. En dramatiker och en regissör påbörjar arbetet med text och konstnärligt koncept. En produktionsgrupp bildas som i samverkan med Riksteatern påbörjar planering av föreställningen. En utställningsproducent involveras och tar fram koncept för grundutställningen.

Under år 2 involveras fler grupper och fler barn och unga på fler orter. Vi prövar hur modellen fungerar på barn i första generationens invandring, ensamkommande eller i familj. Manus baserat på berättelser av unga på flykt skrivs. Unga Berättar utbildar i konceptet på varje ort i samarbete med Studiefrämjandet. Produktion och repetition av teater påbörjas enligt särskild plan. Här involveras producent, regissör, dramapedagog, scenograf, musiker och skådespelare. Utställningen visas för första gången i december i samverkan med Intercult. Då hålls också ett seminarium om den kroatiska arbetskraftsinvandringen.

Under år 3 sprids modellen till fler kulturföreningar. Manuset baserat på de kroatiska barnbarnens digitala berättelser fortsätter sin turné och manuset baserat på digitala berättelser av unga på flykt har premiär. Till projektet knyts dokumentation, förslagsvis från universitet/högskola i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv. Projektet kan bilda underlag för dokumentärfilm och samtal med Utbildningsradion, UR har påbörjats.

Projektets möjligheter

Barn och unga i första, andra och tredje generationens invandring får en möjlighet att med egna ord berätta sin och familjens historia om hur det kom sig att de flyttade till Sverige. Detta skapar en brygga mellan det gamla landet och det nya som i sin tur kan skapa en starkare identitet. De kroatiska klubbarna får med projektet möjlighet att nå nya målgrupper och medlemmar som lär känna varandra. Det finns också ett värde i att berätta berättelserna för varandra inom föreningen. Barnen i 3:e generationen kan även lära känna varandra och stärka sin identitet i det kulturella arvet. Vi tror att modellen för digitalt berättande är mest lämplig från 12 år och uppåt. Men eftersom vi vill pröva modellen och utveckla den även för yngre barn vänder vi oss till barn 9-15 år. Vi vill ha en öppenhet i olika arbetssätt – vilket media passar just den unika berättelsen? Det viktigaste är att fånga upp berättelserna inlästa och arkivera dem. Materialet används som underlag i projektets fortsatta arbete, för manus och utställning, men kan även bli värdefullt för forskning.

Dokumentation och spridning

Vi vill ta fram ett utbildningsmaterial som sammanfattar modellen för berättande. Processen i modellutvecklingen dokumenteras löpande genom foto, film och text och vi vill involvera barnen och föreningarna i arbetet. Dokumentationen och utbildningsmaterialet ligger till grund för spridningen men blir också en viktig resurs för föreningarna och andra som är intresserade av ämnesområdet. Här blir det viktigt att dokumentationen sker på svenska, kroatiska och fler språk utifrån behov. Information om projektet kan spridas genom de kroatiska föreningarna och deras webbplatser. Föreställningen och utställningen blir i sig spridning av projektets resultat. Med stöd av Studiefrämjandets kontakter med etniska kulturföreningar i Sverige samt deras studiecirkel verksamhet kan vi dela med oss av erfarenheterna och sprida modellen vidare.

Målgruppens deltagande i projektplanering

Barnen som gör filmerna får möjlighet att göra sina röster hörda både i själva skapandet och när filmerna visas och delas med andra. Modellen byggs i nära dialog med de involverade barnen. Till stöd för detta vill vi engagera en dramapedagog. Vi har pratat med barn som hör till målgruppen och stämt av idéer tillsammans med dem. Det var t.ex. ett barn som kom med tanken att de genom projektet får möjlighet att träffa och lära känna andra barn i 3:e generationen.

Vi vill involvera barnen i olika delar av projektet. Förutom att skapa de digitala berättelserna vill vi att de unga utvärderar processen och ger förslag till förbättringar av metoderna. Vi kommer att använda utvärderingsformer som främjar ungas inflytande, t.ex. intervjuer eller metoden ”sluta, börja, fortsätta” som ger en struktur för att kommunicera aspekter av projektet.

Vi har också genomfört prototyper av hur berättelserna kan gestaltas i ”Mirandas film” och ”Tommys film” som beskrivs nedan. Mirandas film Miranda, 12 år, har gjort en film om farmor och farfar som kom till Sverige från Kroatien på 1960-talet. Tillsammans med en pedagog från Unga Berättar har Miranda utformat en berättelse utifrån bilder i ett fotoalbum och intervju med farföräldrar och faster. Hon valde ut de delar som intresserade henne mest, skrev en text och valde bilder. Allt sammanfogades till en digital berättelse. Miranda tyckte att det var roligt att göra mycket själv och att få bestämma över innehållet, t.ex. välja ut vad som vad var viktigast. Hon skulle vilja göra längre filmer och jobba en längre tid. Hon vill också gärna besöka de orter och platser som farföräldrarna berättar om och träffa deras vänner och arbetskamrater. Detta ledde till ett förslag från Unga Berättar om att Miranda skulle kunna göra en längre dokumentärfilm och söka särskilda medel från kommunen för unga kulturprojekt, ”En snabb slant”. Miranda har också en idé om att sätta ihop alla digitala berättelser på det här temat till en längre film.

Intervjun med Miranda är ett exempel på hur barnen får inflytande över att förbättra processen och metoden. T.ex. kan en workshop sträckas ut till fler tillfällen. Vi fick också indikation på att ett arbetssätt där barnets egna val styr filmernas innehåll fungerar mycket bra. Intervjun ledde också till att Miranda vill jobba vidare med temat i ett eget filmarbete. På så sätt lär hon sig olika produktionsled och får möjlighet att fortsätta berättandet. Hon kommer också i kontakt med rådgivning och kulturhandläggare i den egna kommunen. På så sätt kan idéer från projektet överleva och växa i varje deltagande barn.

Tommys film Tommy från Unga Berättar närmade sig temat för ”Sverige Berättar” genom att göra en film om den egna familjen. Processen startade med att han tittade i gamla fotoalbum. Fotografierna var från tiden innan föräldrarna kommit till Sverige och sträckte sig tills ca 1978. Efter det tittade han på gamla super8 filmer från tiden då föräldrarna bott i Sverige i ca 7-8 år. Två av Tommys barn, 8 och 10 år gamla, var med och tittade i fotoalbumet och ställde frågor som han noterade. När föräldrarna filmades och intervjuades använde Tommy barnens frågor samt hans egna.

Nyskapande aspekter

Vi gör ett konstnärligt och pedagogiskt projekt med parter som inte samverkat tidigare. Att belysa och gestalta arbetskraftsinvandringen i Sverige från barns perspektiv har så vitt vi vet inte gjorts tidigare. Genom projektet delar vi med oss av metoder för att synliggöra berättelser på ett enkelt men kraftfullt sätt. Vi delar också med oss kunskap om hur filmerna kan användas i olika sammanhang. För Kroatiska Riksförbundet kan projektet innebära en nytändning för äldre medlemmar och en möjlighet att nå nya medlemmar, särskilt yngre i tredje generationen. Med projektet finns det en stor möjlighet för kulturföreningarna att få en ny viktig uppgift och därmed utvecklas.

Hur verksamheten kan leva vidare efter projektets slut

Modellen har potential att fungera som inspiration och arbetssätt för andra kulturföreningar som vill berätta, samla och gestalta sin historia.

Studiefrämjandets riksförbund ansvarar nationellt för att delta vid framtagande av det pedagogiska materialet – studiematerialet – dessutom ansvarar riksförbundet för att sprida materialet över landet under projekttiden, men även efter. Det pedagogiska materialet ska fungera självinstruerande så att kulturföreningar från olika etniska grupper kan använda det i egna workshops för berättande. Vi tror att det är viktigt med självorganiserande, att föreningen engagerar sig, planerar och arrangerar så att det passar deras målgrupper. Studiefrämjandets lokalavdelningar fortsätter stötta den lokala kulturföreningen i form av workshops, studiecirklar, kulturprogram och utställningar. Hur detta arbete kommer att se ut beror på lokala förutsättningar, både vad gäller föreningarnas engagemang och resurser men även Studiefrämjandets resurser lokalt.

I arbetet med modellen under projekttid ingår att ta fram en långsiktig plattform för det fortsatta arbetet med berättelser. Här är Studiefrämjandet en viktig aktör i och med ansvaret för det pedagogiska materialet och stöttning både lokalt och nationellt. Studiefrämjandet samarbetar med tusentals etniska föreningar över hela landet och ser stora möjligheter att sprida det pedagogiska materialet och arbetet till dessa föreningar. Det är de som invandrade som tillsammans med barnbarnen beskriver och gestaltar vad som hände. På så sätt får de som äger berättelserna själva makt över historiebeskrivningen. De involverade barnen kan få en stolthet över sina rötter som finns i far- och morföräldrarnas hemländer, men även i Sverige. De kan reflektera över hur de med sina egna liv vill fortsätta berättelsen om det nya landet Sverige.